Magen växer!

Hej!
Nu börjar jag känna mig gravid på riktigt. De senaste dagarna har jag känt av bebisen mer och mer. Både genom sparkar men också tryck på magen, öm i ljumsken och tung. Jag känner mig osmidig och kan inte röra mig som jag brukar jag. Men det är skönt att jag inte märkt av så mycket förrän nu! 😊 Nu är det ändå vecka 24 och vi börjar se "slutet" närma sig sakta men säkert. 

(null)

Så här ser jag ut nu! Bebisen växer och ska vara knappt 30 cm nu. Sjukt häftigt! 

Ha en fin torsdag!
Pusssss

En fantastisk helg i skidspåret!

Hej alla fina!

Inga planer för helgen och därför tänkte vi ge oss ut i skidspåret! Det blev toppen nu när jag ser tillbaka på helgen 😀

I fredags tog vi det lugnt hemma och såg på finalen av På spåret!
Igår tog vi en efterlängtad sovmorgon (som blev längre än planerat). Vi fixade sedan skidorna och drog iväg till skidspåren. Wow så härligt det var att åka skidor! Det var 2 år sen jag åkte sist. Det var förvånade bra spår på A6 golfbana. Flera trevliga åkare och lugn och ro.

Igårkväll såg vi på Melodifestivalen, åt lövbiff och drack vin! Perfekt lördag ❄️🍷

Idag ringde alarmet vid 7 för att starta tvätt och fixa lyxfrukost till Vasaloppet! Det blev amerikanska pannkakor, omelett, bacon,juice och kaffe 😍
Vi åkte sedan till golfbanan igen och åkte ett par varv i spåren. Idag var det tyngre med nysnö och sönderkörda spår. Men ändå roligt att få åka skidor. Dessutom var det sol idag!! ☀️❄️ (null)

(null)

(null)

(null)

Hoppas ni också haft en bra helg! Nu har vi fyllt på med energi till ännu en vecka!
Pusssss

Världens finaste Zeb

 
Igår var jobbigaste dagen hittils i mitt liv.
Vi var tvungna att besluta att Zeb skulle ta sitt sista andetag. Det var fruktansvärt att behöva bestämma det. Allt gick så fort och plötsligt finns han inte mer. Inte här i alla fall. Han har varit krasslig i 2 veckor men nu blev det värre och det fanns inga alternativ. Jag vägrar se mina älskade katter lida eller må dåligt. Nu hoppas jag att han ligger i mormors knä och spinner <3 Det vet jag att båda två skulle vilja!
 
Att behöva bestämma att ett liv ska ta slut är hemskt. En människa får andas tills kroppen inte orkar mer. Men nu kunde vi bestämma att kampen skulle ta slut och Zeb fick slippa lida. Han blev 5½ år.
 
Bruce och Zeb har alltid betytt väldigt mycket för mig. När jag varit ledsen eller glad har de alltid funnits där. Jag kan aldrig styra över deras vilja att kela med mig, busa med mig eller sova bredvid mig. Men ändå har de velat vara där. Zeb har alltid busat i bäddsoffan när jag hälsar på och ska bädda. Vem ska göra det nu? Så fort Eric är i Hjo har Zeb kastat sig på soffan för att kela och busa med honom. Varje morgon när jag öppnar dörren från mitt rum kommer han springandes för morgonkel! Det kommer känns SÅ tomt utan honom när vi ska till Hjo nästa gång. Som tur är har vi fortfarande Bruce kvar hos oss! Jag ska göra allt för att han ska leva vidare och få massor av kärlek nu när han inte har kattkompisen längre. Vi kommer aldrig kunna ersätta pojkarnas kärlek mellan varandra men vi får göra så gott vi kan.
 
Det gör så ont i mig att jag aldrig får pussa på hans mjuka päls eller lukta på hans speciella doft. Det enda som gör att det känns lite okej är att jag vet att han inte lider, inte mår dåligt och kanske han springer runt och busar så som han alltid har gjort, fast någon annanstans nu. Jag är tacksam att jag för två veckor sedan valde att vara 4 dagar i Hjo med katterna. Jag gav honom kärlek in i sista stund och jag ångrar inte en sekund.
 
Zeb, du är alltid älskad och aldrig glömd! Du lever kvar inom oss, i våra hjärtan <3
 
 
 
 
 
 
 
Var rädda om er och ta hand om varandra <3
pusssss

RSS 2.0